De ungas skyddsängel

I 15 år har Victoria  “Vicky” Vega mött ungdomar ute i natten. Hon ser det som ett privilegium att få vara en närvarande vuxen som stöttar, lyssnar och hjälper när det behövs.

– Tjejen låg utslagen, ensam vid vattnet i Kungsparken här i Göteborg. Kompisarna hade lämnat henne för hon hade blivit för full och jobbig. Hon var 15 år och helt värnlös, berättar Victoria ”Vicky” Vega.

Hon sluter händerna om sin laktosfria caffe latte. Minnet av den unga tonåringen finns fortfarande nära i tanken.

Under femton år har Vicky vandrat på nätterna, bärandes den gula jackan som visar att hon är med i Nattvandrarna.

– Att finnas där för våra unga och att vara en närvarande vuxen som bryr sig känns otroligt viktigt för mig. Ungdomarna är vår framtid och de som ska ta hand om mig när jag blir gammal. När de kommer fram och ger mig en kram och säger att de behöver oss nattvandrare, då är det värt tiden jag lägger ned. Flera gånger om.

Målet för nattvandrarna är att öka tryggheten för ungdomarna. Att avstyra situationer där ungdomarna riskerar att hamna i tråkigheter. De lyssnar när någon vill prata, hjälper ungdomar hem och ringer en förälder när det behövs.

 

 

”Jag får prata med människor som jag aldrig annars skulle möta och gå på ställen jag annars skulle undvika.”

Mellan åtta och tio på kvällen börjar nattvandrarna röra sig på gator och torg. De delar oftast upp sig och går i smågrupper om två till tre nattvandrare. Hur länge de vandrar beror på hur kvällen utvecklar sig, och om det finns något särskilt arrangemang som drar till sig människor.

– Ibland, till exempel vid valborg, har vi ett tält där vi bjuder på grillad korv och dricka. I andra sammanhang rör vi oss bara i området. Vi har fått periodkort från Västtrafik så vi kan åka med bussar och spårvagnar. Det uppskattas av både resenärer och de som kör bussar och spårvagnar. Våra gula jackor har en lugnande effekt på folk runt omkring.

Vicky ser en förändring, där ungdomar via sociala medier kan få tag på alkohol. Hon upplever också att en del föräldrar ser lättvindigt på att ungdomarna dricker.

– Ibland känns det som att en del föräldrar inte har tid för sina barn. Det är så mycket som ska hinnas med i form av karriär och självutveckling att föräldraskapet hamnar i skymundan. Samtidigt ser jag en ökad gängproblematik, där vilsna ungdomar lätt hamnar fel i sin längtan efter bekräftelse och att bli sedda. Jag ser många ungdomar som känner sig ensamma. Det gör ont i mig, säger Vicky och ser ner på sina händer.

Hon önskar att fler föräldrar skulle engagera sig. Att de skulle sätta på sig den gula jackan och möta ungdomarna i deras miljö och verklighet. Vicky säger att nattvandring inte handlar om att hålla koll sina egna barn, utan om att finnas där för alla.

 

”Det är så mycket som ska hinnas med i form av karriär och självutveckling att föräldraskapet hamnar i skymundan.”

– Vi försöker även få fler unga vuxna att nattvandra med oss. De kan mycket lättare förstå vissa känslor och situationer som vi gamlingar inte alls begriper, berättar Vicky med ett skratt.

På senare år har Vicky börjat få ont i knäna, men än tänker hon inte dra ner på takten.

– Jag älskar att möta våra ungdomar och få chansen att ta del av en bit av deras värld. Jag får prata med människor som jag aldrig annars skulle möta och gå på ställen jag annars skulle undvika. Jackan har funnits så länge och ungdomarna vet att vi finns där för dem. Vi hjälper dem om vi har möjlighet.

”Tjejen låg utslagen, ensam vid vattnet…”

Som den där femtonåriga flickan som Vicky hittade i Kungsparken. Hon fick nyktra till med en smörgås och mycket vatten medan Vicky fick tag i hennes föräldrar. Sedan körde Vicky flickan hem.

– Föräldrarna var enormt tacksamma och jag fick ett tackbrev efteråt. Den flickan har dröjt sig kvar i minnet. Hon var så ung och det hade kunnat gå så illa. Att bära med mig att det gick bra för henne och att vi gjorde nytta känns fantastiskt skönt. Det är sådant som gör att jag fortsätter.